Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poesin ovilkorligen fordrar bildning, en bildning, som fullbordar
den naturliga skaldebegåfningens skapelser och gjuter dem i
fulländad, konstnärlig forrn. Men det vet jag äfven, att ,,i tusen
former trifs det sköna;“ jag vet, att Apollo di Belvedere och
Laokoon gruppen äro sig emellan lika olika till formen som
Pin-daros’ och Sofokles’ dikter iiro olikartade. Och framför allt
ville jag här erinra om det alldeles otvifvelaktiga faktum, att
en skalds stora naturliga begåfning äfven då, när den nödgats
sakna den bildning, hvilken boklig lärdom och sällskapligt
umgänge skänka lyckans skötebarn, stundom allena skapat
snilleverk, sådana bildningen och lärdomen ensamt aldrig kunnat
åstadkomma. Lika väl som Kalevalas namnlösa skalder kunna
framdragas för att bevisa detta påstående, lika väl tjenar dertill
Kivis namn. Se, huru mycket bans skaldeande skapat under
det tyngsta jordiska betryck, och i sanning böra icke vi, som
till vår uppfostran fått begagna alla civilisationens utvägar, med
mera ödmjukhet än annars erkänna, att vi i ganska ringa mått
gjort, hvad man haft rätt att fordra af oss.
Kivis yttre ställning i denna verld hade likväl bevarat åt
bans skaldeande en outtömlig styrkekälla, hvilken vi andra mer
eller mindre sakna. Hans ande hade ej blifvit främmande för
hans folk; derför kännes i hans dikt, liksom i de ädlaste vinslag,
en kraftig, frisk doft af den jord, hvarur den vuxit. Det är
förvånande a’t se med hvilken kraft i uttrycket han ofta gifver
lif åt sina dikter ej blott i afseende å naturskildringarna, utan
äfven å meuniskobjertats känslor. Denna hänförande
dramatiska kraft i uttrycket uppenbarar sig äfven genast i
Margaretas första ord, och liknande anträffas tätt och ofta äfven längre
fram. Dessa kraftfulla ord och på samma sätt hela den
stämning, som talar ur denna dikt, är ett genljud från finska folkets
innersta hjerta, ett bjerta lika mäktigt i kärlek som i hat.
För öfrigt är denna dikts hela grundtanke eit dylikt
genljud. Derför är det ej lätt att afgöra, till hvilken art af
dramatisk literatur den är att föra. I den förfärliga gerning, som
upprör de handlande personernas inre, hafva de — med
undantag af en enda — icke någon del, och än mer, gerningen har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
