Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom att i skildringen införa en eller flera representanter för
lasten, andra för all upptänklig dygd, och slutat med att
grundligen näpsa de förra, belöna de senare — troligen med ett rikt
arf eller, ännu känslofullare, med ett rikt gifte. Mera skald,
som han är, har Kivi icke ansett detta platta skipande af
rättvisan för poetisk rättvisa. Ilan har icke ens låtit någon enda
af de sju bröderna sluta sitt lif i galgen. — Det har varit mera
enligt med hans skaldelynne att låta dem af egen erfarenhet
och eftertanke föras till erkäuuande af bildningens välde och
med egen kraft arbeta sig upp ur deras vilda och råa naturlif
till human bildning och sed. Härtill begagnar lian inga andra
yttre hjelpmedel än ödemarkens absoluta frihet — en anordning,
som äfven den vittnar om författarens säkra poetiska ingifvelse.
Att hjeltarne valde ödemarken framför det civiliserade lifvets
omgifningar, motiveras åter tillräckligt af deras tidigaste
uppfostran — eller saknad deraf — och erinrar äfven om ett drag i
det finska nationallynnet. Men derför blef det äfven nödvändigt,
att deras tidigare, af all mänsklig sed obundna lif skulle bryta
ut i en sådan ytterlighet, i hvilken det kunde bestraffa sig sjelft
och framför allt drifva dem att erkänna, att den väg, de
inslagit, icke var den, som leder till frihet. Måttet för bevismedlen
måste angifvas af personernas andliga ståndpunkt; och den, som
förmår fatta detta sammanhang i diktens väfnad, tvekar att göra
sig till domare öfver det mått författaren här ansett för det
rätta. — Men för en kritik, ledd endast af lystnaden att
fördöma, är intet i verlden lättare än att framdraga skildringarne
ur brödernas tidigare råhetslif såsom profstycken på författarens
förkärlek för detta slags målning, med förbiseende och förtigande
af det motiv för kompositionen i dess helhet, som föranledt
skildraren att med bredare pensel färglägga denna taflans förgrund.
Yi anhålla att till slut få med några rader resumera vår
grundmening angående detta ämne. Skulle en purifierad
upplaga af „Seitsemän Yeljestä“ anses oundgängligen nödvändig, kan
och bör endast den mer än tillräcklig varnade och varskodde
författaren sjelf erhålla uppdraget att verkställa en sådan
reningsprocess.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
