Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad vi böra undvika i det hänseende, hvarom i hvarje olika
fall fråga är.
Om den Nemesis, hvarom de gamla folkens fantasi
diktat, ännu öfverlefver desse diktare sjelfve, så är det väl såsom
hämnarinna af föraktet för de åt nationerna erbjudna
bildningsmedlen hon bland annat för nu lefvande slägten uppenbarar
sig. Med en ifver, hvars liflighet skulle förtjent ett förnuftigare
föremål att brinna för, bar man på vissa håll i detta land dels
stormat emot, dels uudetgräft bemödandet att här grundlägga
en teater, ämnad ej blott att tillfredsställa stundens behof att
se den sceniska konsten representera och återspegla äfven
någonting ädlare och högre än råhetens och okunnighetens hrist
på omdöme och oförmåga till själslyftning: utan ock att
förbereda besagda konsts utveckling ifrån en exotisk planta till
sjelf-ständig fosterländsk blomning. Äfven i Tuokko’s dramatiserade
försök bestraffas med hård hand denna vår protest mot tillfälle
att se och lära känna åtminstone hvad som lättast kan
undvikas bland de stötestenar, med bvilka teaterns tilja hotar alla.
Hur lätt skulle det ej för honom t. ex. varit att inse vådan af
att midt under en konversation mellan en hop personer låta
någon bland dessa utsträcka alnslångt ett privilegium, som
åtminstone i det högre dramat alltid är äfventyrligt, äfven då det
med högsta möjliga moderation och knapphändighet begagnas:
rättigheten att länge och väl mumla „för sig sjelf“, medan man
hos icke-åhörareue förutsätter den belefvenheten att ge sig till
tåls, tills att äfven deras tur att prata månde komma. Det är
isynnerhet den olycksfödde Doeg, livilken visserligen mer än
någon bland de öfrige behöfver både fördölja och lätta sitt arga
hjertas innehåll, som oförsvarligt stör sällskapets målro genom
vidlyftiga förtroliga meddelanden med sig sjelf.
Men äfven der dialogen icke afsigtligt förbannas till
ohörbara röster, sätter den ej sällan genom sin långtrådighet och
brist på energisk diktion sjelfve deltagarene i samtalet uti
förlägenhet att bryta emot en bland den humana höflighetens
främsta reglor: den, som förbjuder åhöraren att somna bort,
medan en annan tagit i anspråk hans hörselorganer. Och jag kän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
