Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverdragna jätteormar — ty för att vara ormar är deras längd
verkeligen ej obetydlig, — hvilka stelnat under sina sista
konvulsiviska slingringar, medan en mäktig hand krossat deras
buf-vnden med sjelfva Domkyrkan, dit de alla sökt kasta sig, men
som trygg och oåtkomlig åskådat på högsta kullen det oroliga
tumultet under sig. — Men längst bort rinner nedanom
Borgbackens igengrodda grafvar och Näsebackens öppna en
saktmodig å, lik en lång tår utför tvänne af djup sorg fårade,
framträngande kinder. Så eller annorlunda, allt elter olika sätt att
betrakta, ter sig det yttre af den lokal, hvarpå jag velat gifva
min herres vidtomfattande öfverblick sin riktning.
Någon, böjd för förhastade slutsatser, kunde tro, att
döden uteslutande skulle öfver en sådan plats utsträcka en aldrig
frånvänd spira. Detta är likväl ingalunda förhållandet och var
det minst under de dagar, af hvars lif Ni måste hålla till godo
en flyktig biografi. Bestridas kan i alla fall icke, att den
ven-sterhändta gudens lie äfven då i mer än en riktning kastade
sin långa skugga öfver de framträdande föremålen.
Önskar min herre se en bild af sådan clair-obscur, så låt
ert öga för en stund stanna på halfva vägen emellan
Helsingfors och Borgå. Den löper der, såsom annars mångenstädes,
öfver dälden emellan tvänne kullar, lik en uttorkad strömfåra.
Solen går långsamt bort bakom den sydvesira kullen att stöpa
allt sitt guld i bafvet. Det lider mot qvällen. Men äfven den
är härlig. Hur underbart målar sig ej mörkrets strid mot det
slocknande ljuset på nordens skönaste träd. på graname,
hvil-kas massor rasta på sitt tåg mot den motsatta kullens höjd!
Kring dem, som hunnit läugst, sväfvar liksom en genomskinlig
väf af solstrålar, medan de, som gjort halt lägre ued vid dalen,
omgjordade af dunkel, nästan svart grönska, bära tunga skuggor
på seniga armar. Dröj så länge ni kan vid denna anblick, min
herre. Ett mera dystert skådespel möter sällan edert öga
nå-gonstädes i nordens natur.
Ehuru min herre i sin nuvarande eminenta ställning kunde
få det infallet att anse sig såsom en Saulus inter prophetas,
borde presterskapets i Borgå stift sammanträde till synodalmöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
