Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af en sädan mötes åskådaren redan på taflans förgrund, medan
der borta i fjerran endast ett färskt qvarlemnadt spår hviskar
tyst derom, att äfven den snöhöljda isen måste erbjuda sin
förgängliga grund åt fjäten af vandringsmännen mot förgängelsen.
Men blott vestigia hominum röja sig derborta. De stigande
och — fallande sjelfva bryta ej, störa ej naturens heliga
sab-batstystnad. Invid oss framträda endast tre menskliga figurer;
men en hel liten verld af förnöjsamhet, frid och oskuld har i
dem liksom symboliska representanter. Se vänligen ner på den
lilla flickan, som höjer sin hand för ögonen för att kunna blicka
vänligen upp till solljuset, strålande öfver henne på en gång från
naturens himmel och himlen af den moderliga huldheten! Det
vore oändligt ljuft att i detta barn få betrakta en bland Suomis
goda genier, som med oskuldens tillit skådar in i ljuset af dess
framtida öden. Med gossen, som derborta ilar fram på sina
skidor, är förhållandet ett annat. Hans sak är ej att blott höja
hoppfulla eller bedjande blickar. Han bör såsom han det ock
görer, med egen kraft och konst bryta sig en bana öfver sin i
vinterlig dvala ännu slumrande hembygd.
Så har ock den unge konstnär, hvars verk framkallat dessa
rader, gjort det. Kanske omedvetet för honom sjelf, har hans
ande höjt sig till en vinge, hvilken burit den inhemska konsten
ett steg framåt. Men med berådt mod har den, som skrifvit
detta, tilldelat honom ett beröm, så stort, att, så länge man
i detta land haft aning om skön konst, ingen konstnär ännu
uppburit det i lika rikt mått. Jag vet nogsamt, att mången
skall finna det allt för ohejdadt; skall läsa deri ett otamdt
utbrott af vilseledd entusiasm. Sådant bekymrar mig dock föga.
Jag tackar tvärtom Gud derför, att han ännu stundom låter en
slik fläkt af hänryckning genomila min själ. Och förgäfves skola
ej dessa ord vara talade. Så väl som någon fattar jag ordets
makt, der det bryter fram såsom uttryck af orubbelig
öfverty-gelse. Äfven inför dessas tanke, hvilka se idel öfverdrift i hvad
jag sagt till Ferdinand von Wrights lof, har han genom mitt
pris stigit omätligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
