Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffande man väl ganska sällan har rätt att räkna, varit i
tillfälle att vid sig fästa en utmärkt musikas, som med den sanne
konstnärens aldrig tröttnande värma sköter sitt kall och deri
äfven uträttat mera, än någon annan artist i Finland hittills
åstadkommit i hvilken konstgenre som helst. Men det ligger i
sakens natur, att, då landet ej har att erbjuda äfven åt den
ypperligaste tonkonstnär ens den torftigaste bergning, ytterst få
känna sig kallade eller åtminstone nog starke att uppoffra sig
åt ett yrke, hvars brödlöshet i det närmaste motsvarar
immate-rialiteten af den verld, hvari deras toner lefva. Då således de
musikaliska talangerna sakna både anledning och tillfälle att
här-städes qvarstanna längre tid, utan bortspolas efterhand jemte de
öfriga akademiska generationerna, måste följden blifva den, att,
såsom förhållandet äfven i dessa tider utvisar, ej ens en
instru-mentalqvartett kan, med bästa vilja, af herr Pacius inom
universitetet åstadkommas.
Det redan anförda torde vara tillräckligt att ådagalägga
tvänne obestridliga omständigheter. Den ena: att anlag, håg
och lust för konstens utöfning ingalunda hos det finska folket
saknas; den andra: att det är och förblir en samvetspligt för
landets styrelse att mera verksamt än hittills befrämja konstens
framsteg och utveckling. Konsten är en finkänslig, förnäm
planta, som ej kan spira upp i en iskall atmosfer och i heta
ödemarker. Äfven på civilisationens höjder trifves hon ej väl,
ifall hon icke omhuldas af varma händer och ädel frikostighet.
Huru mycket mera måste detta dock ej vara fallet i vår
undangömda vrå af veWden, der hvarje lifsyttring har att kämpa med
större svårigheter, än söndagsbarnen bland verldens civiliserade
nationer ens kunna ana till. Man har ofta bittert förebrått
Finland att i flera företeelser af mensklig kultur icke hafva gjort
så rapida framsteg, som den patriotiska ifvern tänkt sig såsom
både nödigt och möjligt. I sådana beskyllningar har stundom
kanske legat någon orättvisa. Men utan all öfverdrift kan man
väl påstå, att de utvägar, som nu för tiden af staten öppnas
för finnarne att utveckla artistiska anlag, äro ojcmförligt trängre
och knappare än för ett halft århundrade tillbaka. Under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
