Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tacka Aurastadens pietet. Kanske skalle denna eftertänkliga
kanskap verkat något kalmerande på helgerån-beifraren. Yi
yttra dock detta endast såsom en supposition, men ingalunda
med visshet, att effekten icke lika lätt kunnat uteblifva.
Abos ära är den att vara våra minnens stad. Hvarför
skulle den då ej unna åt Finlands framtidsstad, Helsingfors,
lyckan att uppträda i verkligheten såsom en lefnadsfrisk medlare
mellan det förgångna och det tillkommande? Minnena erhålla
sin verklighet ej blott i historien, utan äfven — och kanske
liffullast — i poesin.
Ilvad som evigt lefva skall i dikten,
Måste gå i verkligheten under,
sjunger skalden. Till Auras strand dragés den finske diktarens
själ oemotståndligt hän, då han vill lefva ibland och upplifva
Finlands djupast gripande minnen. Det var ej vilja, utan
krafter att förhärliga Abos minnen i dikten, såsom vederbör, som
saknats äfven i den hand, hvilken nu nödgas tillbakavisa
beskyllningen för attentat mot helgden af Abos historiska minnen.
Måtte beviset, att Abo sjelf hållit dem i tillbörlig vördnad, bliiva
för det lika lätt! ttAbo Underrättelsers11 kritiker kunde kanske
lemna upplysningar t. ex. angående de åtgärder, Abo vidtagit
för att rädda undan dess långvariga gränslösa förnedring den
ädlaste minnesvård, vårt land har att uppvisa af både sina
sorgliga och glada öden. Ej ens dess frikostiga, i allo hedervärda
omsorger om sin härliga domkyrka förslå att urskulda
Aurasta-den för den obarmhertiga likgiltigheten emot det slott, der
hertig Johan och Claes Fleming herrskat och hvars golf Erik XIV
urhålkat med fångens tunga steg. Det vore dock en agitation,
värdig en stad, som förstår att uppskatta sina anors ära, om
man gjorde något för att bringa det slottet åter till heders.
Men dertill liar Abo mindre än någonsin nu tid. Såsom
sin mest trängande pligt känner det i denna stund skyldigheten
att beifra det hotande helgerånet och om möjligt afböja det. Vi
önska ej bättre, ehuru vi gerna hade sett, att Abo något
tidigare skulle gripit sig an med lika ädel ifver; ty i sådant fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
