Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan tvänne porträtter, framställande Göran
Magnus Sprengtporten.
(1878).
aStilen, det är människan1’, påstår en af verldsliteraturens
stilvirtuoser, och påståendet kan kanske godkännas, ifall äfven
mästarene af kråkfötter få räknas bland stilister.
Mindre tvifvelj underkastad torde likväl den åsigten vara,
att porträttet är tnenniskan, åtminstone så vidt det gäller
af-sigten med ett sådant. Men då man, såsom jag i denna stund,
sitter mellan två eller rättare fyra porträtter, hvilka, ehuru högst
olika hvarandra, alla äro ämnade att återgifva samma
personlighets drag, så kunde man måhända ursäktas, om man finner det
något betänkligt att erkänna de fyra ändock vara endast ett.
Jag tillåter mig att anställa en liten mönstring.
Härvid möter oss först och främst en oval pastellmålning
från Gustaf den tredjes allra gladaste dagar och återgifvande
liffullt i blomman af sin ålder Savolaks-brigadens chef för
hundra år tillbaka. Uniformen är af flärdlösaste sort, intet guld
eller rödt tränger sig fram derpå, och sjelfva svärdsordens
tecken leker liksom en brudgums prydnad på det frimodiga, lugna
bjertat. Mot den klara pannan har hvarken inifrån eller
utan-före förbannelseropet förrädare ännu blifvit slungadt; om de
fina, vackra läpparne hafva några ursäkter att göra, äro dessa
åtminstone ej af riksvådlig natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
