Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medels äktenskapsbandet, var garde du corps hos Monsieur *).
Ledd såväl af egen böjelse som af pligtskyldig eftcrgifvenhet
för sin konsterfarna maka befordrade herr de Lamotte dennas
alla afsigter, om hvilka man ingalunda sagt för mycket, ifall
man yrkar, att de icke heller nu mer än annars alla voro de
renaste.
Lyftad det oaktadt småningom till menniskolifvets högre
regioner, vände hon sig i en betryckt stund till den redan af
oss, väl eller illa kände stor-aumonieren af Frankrike, kardinal
de Kohan med anhållan om lämpligt understöd. En pension
blef naturligtvis ej förnekad en så förtjenstfull persom som
hennes. Men det ena förtroendet var ju det andra värdt. Det
blef ej länge en hemlighet för madarae de Lamotte, att den
ädle kardinalens hufvud vida mindre upplyftades af sin röda
hatt, än hans skuldror nedtyngdes af svartaste förtviflan öfver
drottningens fortfarande ogunst. Men midt ur denna natt af sorg
framtindrade ett klart ljus för den känslofulla förtrogna. Hon
beslöt att låta sig deraf ledas i schakterna af det dunkla
skatt-gräfveri, som utgjorde den andra eller kanske nu mera den
första bland hennes hufvudpassioner. Beslut och handling voro
äfven denna gång ett hos qvinnan.
Hon föregaf sig ega fritt tillträde hos drottningen och
tröstade kardinalen ömt med försäkran derom, att hon, grefvinnan
de Lamotte, tid efter annan låtit försonande ord undfalla sig,
hvilka balsauiiskt trängde sig till herrskarinnans öron och
småningom till hennes bjerta kanske. Ett vingadt hopp sprang
härvid opp äfven i den betryckte kardinalens barm. Det
vågade redan hviska halfkögt om stundande bättre tider. Och
huru skulle ej en så rättrogen prelat som vår kardinal sätta
*) Med denna hederstitel helsades par préftirence franska
konungens äldste broder, då för tiden allmänt älskad under namn utal
hertig af Provence, sedermera icke allt för illa känd såsom konung
Ludvig, den adertonde i konungalängden, ehuru visserligen stundom
begabbad genom den bittra — på hans skiftande öden syttande
— ordleken : deux fois neuf, hvilket uttydes två gånger ny eller två
gånger nio — allt hur man behagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
