Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för tiden inskärpte hos det otrogna Paris tron på sina
universalmedel. Han, som visste hjelp för allting, borde ju äfveni
detta kritiska fall finna på något räddningsmedel. Redan i
Strass-burg hade kardinalen låtit upptaga sig bland undergörarens
adepter. Han hade obrottsligt blifvit trogen, hvad än verlden
vågade påstå om den store mästarens kolossala charlataneri.
Hvi skulle då ej denne vilja hjelpa? Att han icke skulle kunna
det? — tvifvel derom lät ej kardinalen komma sig till last.
Grefvinnan de Lamotte, bland hvars vackra fel
svartsjukan äfven annars icke intog något betydande rum, kunde
naturligtvis minst i detta fall harmas öfver bristande förtroende hos
sin vän kardinalen. Hvad denne trodde sig göra af fritt val,
gjorde han likväl endast förd af sin förtrognas omsorgsfulla
ledband. Hon hade förutsett saken och vunnit Cagliostro, aldrig
svår att vinna, när det gällde icke en tom intrig, utan en
sådan, hvarpå någonting stod att — vinna. Han lyckades ej
allenast lugna kardinalen, utan till och med upptända hos honom
en ännu högre ifver att genom hvilka medel som helst göra sig
drottningen förbunden. Äfven nu undandrog sig ej den
älskvärda grefvinnan att förskaffa honom det tillfälle, hvaivfter hans
hjerta trådde. Och denna gång gick det till i större stil än
någonsin förut.
Prologen var slutad. Den första akten af
halsbandshisto-riens egentliga drama vidtager.
Ho är väl den, som icke vet, att på jordens rund finnes
en punkt, der allt, hvad helst natureu någonsin förmått
frambringa, nedsättes till ett lumpet fuskverk allenast, ifall man
vågar jemföra det med de mästerligaste bland mästerstycken, hvilka
förvåna åskådaren såsom produkter af den fyndigaste
mennisko-fyndighet, den klyftigaste uppfinningsförmåga och framför allt
genom den finaste såväl inneborna som utstuderade smak, röjande
sig ej allenast i livarje enskild detaljs mikrokosmos, men ännu
vida mer uti den helgjutna fulländning, som sprider sin
strålglans öfver det hela! Ho är väl den vanlottade, i dunkel födda
och uppfostrade, den der förnummit intet derom, att till
raensk-lighetens förnöjelse framträdt en oas, der hvarje juvel, fängslad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
