Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigande landet, i hvars ödemarker han kämpat mot en fiendtlig
natur och fiendtliga menniskor, hafva lagt sina fjättrande band.
Talets flod, förr så djerft frambrytande, låg nu liksom fördämd.
Han satt tyst såsom den äkta finnen i hyddan, då han först
in-trädt, tyst såsom tallen i öde skogen, sedan „yxorna dånat vid
roten“. Förgäfves sökte barnen, som ej förmådde fatta den
förvandling, deras ännu ej långt förut så glada vän undergått, locka
honom till lek. Blott ett af smärta snart nedtrampadt leende
tittade för ett ögonblick, liksom förvånadt att der se sig sjelft,
öfver hans hastigt föråldrade anlete. Då bröt, ammadt af
stridiga känslor, ett hårdt lekande ord öfver hans värds läppar.
Mellan bittert löje och glad stolthet frågade denne, om ej hans
gäst ens gittade visa ännu en gång, huru finska hären gömde
sig undan för honom. I ögonblicket sprang den tillfrågade opp
och glömmande svedan af sina sår reste han sig åter i hela sin
jättelängd och ropade brutet: „tusan djeflar finska armén, tusan
djeflar Björneborgs regemente!“ Derefter sjönk han åter
tillbaka i sin stol och sin tystnad.
Det berättas, att han aldrig mera lekte sin lek om den
för så käckt begabbade fiendens feghet. Också gafs honom
der-till icke lång tid. Aldrig mer fullt läkt till själ och kropp, föll
han snart i nya strider. — Frågar någons nyfikenhet efter den
tappres namn? Vi kunna ej tillfredsställa denna. Men vi göra
hvad vi kunna, då vi bedja en stilla bön för den i stridernas
högskola tidigt utlärdes eviga ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
