Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otvuoget hängifva mig åt en reflexionslös, på en gång egoistisk
ock ytterst oegennyttig njutande åskådning af de rika, liffulla
fenomener, i hvilkas luft jag i så många år fick andas uti
ijer-ran länder — när jag det rätteligen besinnar, måste jag ju
tacksamt erkänna, att ingen moderlig huldhet kunnat skänka mig
mera godt än denna skenbart styfmoderliga förkastelse af min
andes erbjudna håfvor. Hvilket skulle bevisas.
Denna stora ovärderliga lycka bar dock en olägenhet
med sig i släptåg; och olägenheten låter just i detta ögonblick
förnimma sig ganska kännbar. Då nämligen utgifvaren af denna
kalender*) önskat fylla några tomrum på sin fjärils vingar med
hugkomster från mina färder i södra Europa och jag af sådan
anledning varit föranlåten att befalla upp ett eller annat bland
dessa minnen, befinnas de, ty värr, i ett så förlegadt och urblekt
tillstånd, att föga doft och färger nu mera låta uppfånga sig,
som kunde berättiga dem att framträda under skuggan af
vår-symbolens vingar. Ack, beskaffenheten af dessa reseminnen kan
förliknas vid allt, som förgängligt sväfvat öfver jorden, t. ex.
vid lagerkransen, som en magister den tiden, då han ännu var
i besittning af lockar eller åtminstone at det vehikel, hvaraf
sådana kunna åstadkommas, emottagit och på hvars matta guld
han, mogen att skörda jubelkransen, kastar en slocknande
kär-leksblick; — eller vid ett blad, prydnaden för en lummig,
sympatisk lind eller lönn, på hvilket en kårleksvarm tärna i
som-marqvällens ljufhet inristade med en guldnål, fästad närmast
hennes hjerta, tecken, omöjliga att tydas af någon annan än
henne sjelf — och som en annan qväll, en kulig, höstlig kastas
af stormen till hennes fot, då hon, stödd af en annan älskares
arm, vandrar öfver ställen, dädan hon gerua skulle jaga bort
hvarje minne af den der symbolikens betydelse, såsom bon
redan trängt det ur sitt hjerta; — eller vid det illa medfarna
konseptet till ett forntida kärleksbref, som vi upptäckt bland
andra dammiga manuskripter och hvars adress vi nu mera ej förmå
så noga erinra oss.
*) Uppsatsen ingick i kalendern „Fjäriln“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
