Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den 30 Januari 1845, dagen för min ankomst till den gamla
Portus Herculis.
Jag är skyldig lemna bevis härpå och med nöje skyndar
jag att meddela dessa.
För att komma ombord på ångfartyget ttVirgiliofl, som skulle
föra mig till Civita Vecchia och låg för ankar långt ut i
hamnen, bad jag tvänne raska gossar, hvilka väntande på tillfälle att
förtjena något, lågo i sin båt, att taga mig i båten. De voro
genast lika villiga som skyldiga, och med modiga tag bar det
kort derefter af öfver högtupprörda, skummande vågor. Medan
vi krånglade oss fram på smala hafsspångar emellan en skog af
mäster, från hvilka alla möjliga nationsflaggor sträckte längtande
armar utåt det fria hafvet, sporde jag mina kompagnoner på
efterföljande sätt: „1 skarpsinnige jordens och hafvets afskum, I
den fria hamnens sistfödde, öfverdådige bytingar, sägen mig på
samvete, hvilket är den allra vackraste, den allra förträffligaste
af alla dessa hafshästar, som så vresigt rycka på sin grofra
grimma?“ Och utan att ett ögonblick tveka pekade en af dessa
för poetiskt smekande talesätt öppna ungdomar på ett skepp,
förbi hvilket vi just nu hade hunnit. Hvem målar min glada
förvåning, då jag, vändande blicken tillbaka åt det anvista bållet,
läste på det utpekade fartygets akterspegel ordet: ,,
Vänskapen“ jemte namnet på en af mitt aflägsna fäderneslands städer.
aSmickrareP tänkte jag i mitt sinne och begynte dervid
allvarligen begrunda, huruvida mitt så urbana tilltal möjligen kunnat
röja mig såsom landsman åt den vackra seglarn. Men jag
fann dock snart, att dessa grubblerier voro allt för finska för
att passa ,ens i Livornos frihamn och efter kort betänketid
fortsatte jag min examen, i det jag önskade få upplysning om,
hvilket skepp ynglingarne dernäst gåfvo företräde framför alla
andra. Då kastade mina följeslagare sina blickar åt alla håll
ocb tycktes försänkta i de djupsinnigaste betraktelser. Svaret
satte råga på min patriotiska fröjd äfvensom på min bestörtning,
ty det lydde: unog finnes här många ypperliga farkoster, men
den der tager dock lofven af dem alla11. Och när jag
dechiffre-rade namnet på detta skepp, primum inter paria, mot hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
