Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undgå att anmärka, hurusom läromästare uti umgänget med
menni-skor, dem hela det öfriga Europa sändt och sänder till Livorno,
derstädes funnit nästan allt för läraktiga elever. Der röjer sig
ej blott en råhet, utan äfven ett okynne, hvilket sällan eller
aldrig torde så oskönt uppenbara sig annorstädes uti Italien, och
som man kunde påstå vara oförenligt med italienarens anborna
takt och känsla för det passande.
Såsom förklaring på det jag härmed velat antyda, må
följande lilla historiett här få sin plats. Ungefär ett år efter nu
beskrifna tillfälle befann jag mig åter händelsevis i Livorno.
Det var en söndagsqväll, och folkmassorna bodde högtiden till
prydnad ännu talrikare än vanligt på alla gator och gränder.
Genom dem sökte jag mig väg i sena qvällen till
jernvägsstationen för att begifva mig till Pisa. Dessa aflägsna trakter voro
mig föga bekanta, men så mycket visste jag dock, att målet ej
mera var fjerran. Då jag frågade en af hoparne, som
kanton-nerade på en liten öppen plats, huruvida stråten, jag följde, var
den rätta, anmälde sig genast flera hyrkuskar såsom benägna
att beledsaga mig till stationen. Menande, att jag kunde hjelpa
mig fram dem förutan, upprepade jag blott min fråga. Då följde
svaret med vanlig sydländsk omständlighet. Man utpekade en
riktning, hvilken betydligt divergerade från den, jag hittills följt;
men det föll mig i alla fall icke in att befara en missvisning.
Ur denna säkerhetsdvala uppväcktes jag först, då jag, hunnen
ett stycke fram på den deklinerande stråten, hörde ett hånskratt
uppstämmas i korus af mina vägvisare. Nu anade jag oråd och
kom snart underfund derraed, att man i stället för att vilja
befordra min framgång roat sig med att aflägsna mig ifrån målet
för mina sträfvanden och möjligheten att den qvällen rädda mig
undan alla Livornesiska qvickheter. Med något dylikt specimen
i folknöje som det nyssbeskrifna har jag aldrig hvarken förr
eller senare varit besvärad i Italien. Och likväl genomsträfvade
jag detta från Domo d’Ossola till Syrakusa; klef upp på berg,
der man berättade mig, att mördare väntade vandraren, och
fördjupade mig i dalar, der sirensånger kunnat locka honom på
afvägar. Det hände väl stundom, att man under hvarjehanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
