Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bedröflig grotesk, nordiskt bister anblick, på hvars framträdande
skönhetssinnet förlorat allt inflytande och som ej lemnar rum
för någon njutning åt detsamma.
Såsom hade jag alldeles oförmodadt haft nöjet förnya en
gammal nngdomsbekantskap öfverraskades jag dessutom af att
finna i Livorno spår till en vrångsinthet, hvilken yttrade sig på
ett sätt, hvarmed vi här oppe i norden äro synnerligen
förtroliga. Hvem känner ej denna gnatiga, surmulna. otympliga
be-lefvenhet, hvari vi stundom sätta vår ära, då det gäller att
bemöta menniskor, som gjort oss ingenting för när, men dem vi
sjelfva förnärmat genom vår dumhet eller skamlöshet eller
genom båda tillika? Hafva vi af de förolämpade ingenting att
hoppas eller befara, så stirra vi på dem med en blick, för
hvilken intet annat epitet tyckes passande än det, som Homerus
gifver åt den sköna Helena. När vi möta dem, känner sig vår
hatt lika oförmögen att lemna vårt hufvud, som en peruk är det
att med egna krafter höja sig från sin stock. Vi täfla i deras
sällskap segrande med den inbitnaste petschärä uti tigandets
vältalighet. Vi skulle genom vår stolta emancipation ifrån det
sociala lifvets alla fordringar väcka den djupaste högaktning hos
hvarje sannt bildad eskimo, ifall ej äfven hos honom nyare tids
falska upplysning redan förgiftat det råa naturtillståndets höga
enfald. Huru upphöjda känna vi oss ej t. ex. öfver dessa
skenheliga, hycklande fransoser, som, delade genom politiska och
sociala åsigter, bekämpa hvarandra offentligen på allt
upptänkligt sätt och på lif och död, men som likväl, när de råkas
under samma gästvänliga tak, bemöta hvarandra såsom europeiskt
hyfsade menniskor egnar och anstår, icke låtande stålrustningen
af sin medborgerliga vrede förbyta sig i en lumpen
pajazzoko-stym, hvilken fördränker de första elementerna af den bildning,
man har rättighet att fordra af folk, som från urskogarnas frihet
gått vilse under sällskapslifvets ok!
Under par timmars tid var jag händelsevis i tillfälle att
njuta af en livornesares umgänge, hvilken röjde de ädlaste
anlag att gå långt åt nyss antydda håll, ifall ödet hade unnat
honom lyckan att utveckla dessa under annan himmel än Italiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
