Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ler annan bland de många frånvarande att få böra någonting
närmare om samma musikaliska tilldragelse. Den egde rum högt
uppe i en vindskammare, bebodd af violoncellisten herr
Lindgren. Stunden hade blifvit utsatt till ganska sent på qvällen
af det skäl, att den nyssnämnda personifikationen af den finska
allmänheten i dess trängsta sammandrag dess för innan önskade
bevista aftonens spektakel, hvilket ganska väl kunnat tjena till
introduktion iifven för den mest storartade konsert i verlden.
Ty på teatern i Leipzig gafs då Shakespeares ^Romeo och
Julia11: detta öfver all jemförelse härligaste sorgeqväde öfver den
första kärlekens vanskliga salighet; ett qväde, oförvissneligt
ungt som idén af den evigt återkommande våren, men
der-jemte glänsande af tårar, utgjutna öfver hvarje speciel vårs
hastigt förbleknande ljufhet. Och Julias af passionens, under den
qvinliga oskuldens renaste snö uppblossande glöd eldade
karaktär framställdes på scenen af Maria Seebach nästan lika väl,
som Adelaide Ristori för femton år sedan skulle kunnat
åter-gifva denna rol, och så ypperligt som kanske ingen annan
skådespelerska nu mera det förmår. — Att sensationerna, väckta
af ett sådant och så gifvet skådespel, skulle stämma sinnet till
mottaglighet af den stundande musikaliska nattnjntningen, det
förstås lätt, men lika begripligt är det äfven, att icke hvarje
hvarlagligt klingklang kunde duga till desert efter en så
öfver-måttan kräslig anrättning som aRomeo och Julia11. Vare det
derför sagdt till heder för våra blifvande tongifvare i den nya
teaterns orkester, att både valet af kompositionen, de
exeqve-rande, och sjelfva exekutionen lemnade ingenting öfrigt att önska.
Beledsagad af kontrabasisten herr W., som biträdt vid
orkestern, arbetade sig den finska enmänningspubliken fram
genom ett mörker, det man kunnat kalla egyptiskt, ifall man ej
dymedels skulle frånsagt Leipzig dess jus occupantis, till den
ofvannämnda lika aflägset som högt belägna konsertsalen. Af
öfverflödiga husgeråd, som endast motverka ändamålet genom
att borttaga ljudet, besvärades den just ej. Deremot röjde sig
ett stort öfverflöd i formerna af de fyra ljusastakar, som
uppburo den behöriga upplysningen. Och i dess sken uppstämdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
