Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej snafva länge de, som af dem älskats.–––––
O! hvarför drog man ej i sådan strid
Också mot mig, när jag var funnen brottslig.
Man trodde väl, att hvarje lans sig böjt,
Förr än den velat söka opp mitt hjerta,
I fall dess skaft i hemmets skogar skurits.
Man trodde väl, att hvarje kulas ifver
Förr stelnat, än den trängt uti mitt bröst,
I fall den ammats uti hemmets klippor,
Och hemmets sol den sökt på insjöns botten.
Helt menlöst derför man mot mig förfor.
Jag minns det än, som om i går det varit.
Vid tjällets dörr i qvällens svala frid
Jag satt och såg på solens nedergång;
Och uti glädjen, att den sjönk så herrlig,
Och i det hopp, att skön den skulle uppstå,
Smalt bort hvar tanke uppå det förflutna.
Förbleknadt emot sådan prakt förrann
Till intet hvarje minne af den fara,
Ilvarom jag längesedan hört en dröm,
Och som mig hotade i ängslig feghet
För allt det ädlaste, jag tänkt och gjort.
Allt var förbi. En annan tid nu kommit,
Frid lutade sig saligt öfver landet,
Liksom en moders anlet till sin älskling,
Då såren mer ej blöda, ögat klarnar
Och lugnet vaggas ljuft i stilladt sinne.
Jag tycktes säll, då jag mig trodde — glömd
Af alla utom den, hvars hand mig tryckte.––––
Då smög man lömskt och ryckte den ur min,
Som aldrig värmts, sen hennes deri stelnat.
I denna graf jag vaknade — till döden.
Men då ännu man icke visste rädas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
