Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lackviolen.
Vackra blomma! var det väl din lycka
Eller blott ett vrångsint förebud
Af din ofärd, som dig velat smycka
I din fina, granna sammetsskrud ?
Ej naturen tog dig i sitt sköte,
Ej dess rena fläktar dig ha smekt,
Ej dess fria strålar stämde möte
Vid din kalk och oskuldsfullt der lekt.
Endast genom fönstrets ruta ljuset
Till din stängda skönhet trängde fram:
När det öppnats, fast du ofvan gruset
Stod så högt, flög mot dig — gatans dam.
Men hur ljuf var dock den milda anda,
Hvilken fängslad slöts af flärdens band!
Älsklig syns du, som för dem, som landa
Efter stormen, Söderns rika strand.
Undra dock ej, att från ögat tåren
Stundom perlar mot ditt ögonlock:
Glädje röjs af den, men, som i våren,
Ligger der oändlig smärta ock.
Hvem ej älskar att din skönhet skåda,
Hvem ej tjusas af, att du finns till
Som du sjelf? Och dock en suck om våda
Vid din anblick upp sig höja vill.
Sucken hviskar sorgligt, att måhända,
Innan nästa solljus sjunkit än,
Skrider re’n din skönhets glans till ända,
Och din fina doft har flyktat hän!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
