Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii.
Sä i hvimlet någon tänkte. Men en främling, undanskymd,
Kiind af ingen, att ocli lyddes, hur i salens vida rymd
Stundens nyhet, mellan löjen, trängde fram från mun till mun
För att plånas snart från tungan af en kommande sekund.
Om sin egen död han hörde dikten, förd af tanklöst bud,
Lätt, som dammet uppå vägen under ryttarsporrens ljud.
Ej ett öppnadt hviloläger uti någon barm det såg,
Kastades, som mellan våris liket kastas vind för våg.
Budet, som förskjutet irrat, tar sin tilltlykt till hans bröst,
Och dess ord, som dog i sorlet, talar der med tordönsröst.
Vid det ljudet vakna minnen ifrån hädangångna dar,
Då han lycklig varit eller trodde, att han lycklig var:
Icke vetande hvad timat, peka dc på en gestalt,
Som hans vårlifs varma blomma varit fordom - men nu kallt,
Lik en diamant i krona, satt uti de skönstas ring;
Hörde sorgens, hörde skämtets ord, som dansade omkring,
Utan att hon gladt dem upptog, utan att hon bort dem sköt.
Vildt ur hjertats ödemarker då en röst i honom röt:
ttFör en nyck af dig jag gerna skulle gifvit lifvet ut,
Och du kan en tår ej skänka mig, då nu mitt lif är slut.
Ja! det är förbi, och sanning endast ryktet dig har sagt.
Ja! mitt lif är dödt, fast icke man i jorden mig har lagt.
När du vissnar, sakna’ns tårar ej dig följa, men af blod
Ångrens gjutas väl af någon, som ej heller dig förstod; —
Först skall du för mig dock blomma, om ej förr, så på min
graf. — —v
Så den vilde. Men i salen upp ett rop man våldsamt gaf:
Allas blick en enda sökte; ditåt hasta alla steg;
Allas röst till henne ropa i förtviflan. Men hon teg:
Tårar, häftigt i dess inre qväfda, plötsligt söndersprängt
Diamanten, på hvars yta ingen tåreperla blänkt.
Skön var blomman, som på grafven af hans hjertas lif nu stod.
Ej den vattnas af hans tårar, men hans hjertas sista blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
