Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som af åskans genljud ifrån bergen
Skakades och klungo sönderbrutna.
Tystnad rådde nu en stund i nejden,
Som den rår på kyrkogården, sedan
Sorgmusiken och gevärens salva
Dött vid murarnc omkring den döde.
Nattens stela tystnad bröts dock åter,
Liksom isen, skakad hårdt af vinden,
Nederbrytes, ined en suck, mot djupet.
Men de ljud, nu höras, flöto icke
Ur naturens åska och dess storpiar.
Tvänue hjertau slå emot hvarandra,
Höjda vildt af sorg och vildt af stillhet.
Suckar stiga opp utur dem båda:
Slagen, suckarna dock smalt så samman,
Att ej någotdera bjertat kunde
Skilja, ifrån hvilket bröst de utgått.
Af två anleten, så undersköna,
Återspeglas dessa båda hjertau,
Fa tän sorg och lidelser sig korsa
Uppå deras drag, som blixtupplysta
Skuggor sväfva öfvcr blomstermattor.
Skulle lugnet bott i flickans ögon,
Lätt man trott, att någon af de stolta
Bilderna, som prydde riddarsalen,
Fått ett annat lif, än koustuärn gett dem,
Och gått ned att skåda nattens strider.
Dock än mer omöjligt, än att bilden
Af en dam bland hennes höga anor
Skulle stigit fram ur bleka ramen,
Det dock varit, att den stannat fängslad
Vid en ynglings barm, som, son af berget,
Egde blott till borg en tjällets hydda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
