Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IJtaf det, som skor i verlden, veta
Intet de om det, som hon vill veta.
Ocl) om slumpen förde någon menska
På den stig, som böjs vid hennes hydda,
Lika fåfängt spörjer hon om desse
Sina älsklingar, dem hon beskrifver
Dragande till festens högtidsstunder
Och till livarje värf i lifvets hvardag
Vid hvarandras sida oskiljaktigt.
Om till okänd man hon frågan ställer,
Lugnt försäkrar han sig ej ha sett dem:
Men om någon känd blir spord af modren,
Blickar denne vemodsfullt på henne
Och sitt hufvud skakar till ett tecken,
Att de oskiljaktige ej varsnats,
Okande med svarets stumma oro
Oron, som i frågans smärta frambröt.
Den af ångest skarpa modersblicken
Genomskådar snart, att hela nejden
Känner mer, än man för henne yppar.
Som en hagelskur slår ner på marken
Och i vattnet öfverallt kring tjället,
Men ej genom takets skygd kan tränga,
Så flög ryktet ock om brödratvisten
Till hvart menskligt öra vidt kring modren;
Dock af menskogodhet hindras ryktet
Att till modershjertats kamrar hinna.
. Ingen omsorg kan dock utestänga
Denna känsla, som nr sjelfva luften
Och ur livarje min och åtbörd hemtar
Visshet om, att hemska ting nu stunda,
Fast ej känslan deras art utgrundar.
Småningom ett tordöns ljusning kastas
Dock på dessa nattomhöljda skiften,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
