Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vandring, der du rädes för de brända
Fälten, livilka lidelserna härjat,
Räds som strömmens våg för öknens sandhaf.
Om du ej fått fly, du sitter stelnad,
Fjettrad i förtviflans kalla boja,
Och omkring dig tiga nu de röster,
Hvilka fordom hviskat tröstens budskap
Till hvar sorg och höllo glädjen vaken.
Vänta! Dödens lia fängslet öppnar,
Såsom Moses’ staf den hårda klippan.
Vänta! Ljuset skall din isköld lösa.
Såsom gryningssträlen höstens rimfrost,
Och som rosenskyn upptager daggen,
Skall du lyftas till din himmel åter.
Flickan pd ötranden.
Skön stod stranden uti blomsterskruden,
Speglande sig lugnt i klara viken,
Hvari himlen låg, ett Skaparns öga,
Skimrande i sälla glädjetårar.
Ned till stranden trädde dä en flicka,
Mera blomstrande och skön än denna.
Men hon kom ej för att lugnt sig spegla,
Ej att höra, huru jubelsången
Steg från tusen håll ur lundens kronor;
Ej att bada sig i blomsterångan,
Som från berg och dal och haf och himmel
Flöt till henne, som till oceanen
Alla vatten täflande förrinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
