Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han beder: avill du svärja
Vid hvad heligast du skattar
Uppå jorden, eller ofvan
Eller under den att hålla
Löftet, som du nu mig gifvit?“
Nästan medvetslöst hon svärjer
Vid sin döda moders aska.
Och han log i vildsint glädje:
Han, som intet heligt aktar,
Vet, att denna ed ej brytes.
Arma moder! Stoft är handen,
Som så huldt din dotter ledde:
Derför ren hon vilse irrat.
Helgden af din aska förer
Henne snart i värre fara,
Uti hvilken hon skall falla,
Dåras, svikas och gå under!
Moder, om utaf din kärleks
Milda anda ännu glöder
Bortom farans gränser, grafven,
Någon fläkt — sänd den tillbaka
Att ditt stoft upplifva, värma
Och utur sin eds förtrollning
Lösa den, som af ditt helga
Minne vigs åt undergången.
Af ett under blott hon räddas,
Bed, att hennes goda engel
Bistår dig att undret göra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
