Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der vårens majsol än bordt spegla sig,
Och i hvars botten icke dödscns sömn,
Men lätta gyllne drömmar bordt sig lägra.
Så trång, så mörk är ingen ynglings verld,
Att intet ljos derinom skulle skymta,
När ljuset icke slocknat i hans inre.
Ty blott af detta är livar fridfull stråle,
Som kläder lifvet uti ädel skönhet,
Ändock ett lån, ett herrligt återsken,
Som, engång slocknadt, ej ersättas kan
Af irrbloss, sväfvande på sanka marker.
Så armt är intet, ynglingsbjerta, att
Det icke kunde dermed famna djerft
En verld af ädel kärlek, jemte hvilken
För lumpen sträfvan rum ej återstår;
Så svag ej måttes någon ynglings kraft,
Att den ej mäktade ett mål sig resa,
För kvilket det är ljuft att dö och lefva.
Ett mål mer ädelt, mera skönt än det,
Som vinkar Finlands ungdoin till sin klarhet
I dessa stunder, höjs för intet folk.
En känsla, som den första kärlekens
Så ren, så varm går genom dennas lijerta.
Och fosterjorden famnar ungdomskänslan,
Der allt, hvad minnet eger högst, och hoppet
Har ädlast, ila till hvarandras möte.
Hvem känner ej i sina bästa stunder
Sig säll att hafva skådat dagens ljus
I så’na dagar! Hvem ej prisar glad
Sin lycka att deri få lefva, verka —
Hur ringa kraft än honom vardt beskärd !
Hvad mod än klappa må uti ens barm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
