Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men störtas ned af lumpna gyckelspel!
Var ej en mer allvarlig utgång värd
Vår mödofulla lefnads djupa allvar.
Lionei (räcker honom handen.)
Mylord, farväl! Jag redligt efter slaget
Det välförtjenta offret af min tår
Er hembär, om ännu jag qvar då finnes.
Nu kallar ödet mig. På stridens fält
Till doms det sitter, skakar sina lotter.
Vi se hvarandra i en annan verld;
Kort är för långlig vänskap afskedsstunden.
(Går bort.)
Talbot.
Snart är det slut, och jag åt jorden gifver
Atomen åter utaf evig sol,
Som fogat sig i mig till fröjd och smärta —
Och af den starke Talbot, som en verld
Med krigarära fvlde, blir blott qvar
En handfull ringa stoft. — Så vandrar menskan
Emot sitt sista mål; det enda byte,
Som vi från lifvets strider bära bort,
Är insigt af dess intet jemte hjertligt
Förakt för detta allt, som syntes oss
Så stort, så värdt att eftersträfvas här.
Sjunde scenen.
Konung Karl. Burgund. Dunois. Du Chatel och
soldater träda opp.
Burgund.
Vi stormat skansen.
Dunois.
Dagen tillhör oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
