Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från branta klippors väggar villsnadt gräs,
Dit ingen boskap vågat stiga opp.
Rudolph der Harras till landsfogden.
Vid Gud, ett uselt och erbarmligt lif!
Jag beder er, frigif den arme mannen.
Hur svårt lian än må hafva sig förbrutit,
Är detta handtverk ett nog rysligt straff.
(Till Aringard.)
Er skall ske rätt; derinue uti borgen
Nämn eder bön. Här är ej rätta stället.
Aringard.
Nej, jag ej viker ifrån detta rum,
Tills fogden återgifvit mig min make.
På sjette månaden han fängslad ligger
I tornet, fåfängt väntande sin dom.
Gessler.
Bort qvinna! Vill ni våld uppå mig göra?
Armgard.
Rättvisa, fogde! Du ju domarn är
I Guds och kejsarns stad och ställe här.
Gör nu din pligt, ifall du hoppas rätt
I himlen en gång, så bevis oss den!
Gessler.
Ur mina ögon vräk det fräcka folket!
Armgard fattar hästen i tygeln.
Nej, jag har intet mera att förlora.
— Du kommer ej från detta ställe, fogde,
Förrän du skipat rätt — Din panna rynka
Och dina ögon hvälf, bäst som du vill
Så gränslöst olycksalig är vår ställning, ’
Att vi ej bry oss om din vrede —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
