Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
apndra aktené
Andra scen.
(Capulets trädgård.)
Romeo uppträder.
Den ler åt sår, som aldrig känt ett sår
(Julia visar sig oppe i ett fönster.)
Dock tyst! Hvad ljns ur fönstret bryter der!
Stig upp du vackra sol och döda månen,
Som sjuk af afund ren och bleknad stirrar,
Då du, dess flicka, är mer skön än hon.
Var hennes flicka ej, då hon afundas.
Dess Vesta-drägt är sjuk och blekgrön endast
Och bäres blott af dårar: kasta bort den––––
Hon är det sjelf, min drottning, o min kärlek!
0 visste hon, att hon det är!–––-
Hon talar, dock hon säger intet; hvad gör det?
Dess öga talar: jag vill derpå svara. —
Jag är för djerf; till mig det icke talar.
Af hela himlens stjernor två de skönsta,
Som fått ett uppdrag, bedja hennes ögon
1 deras krets att blinka, tills de komma,
ilen vore hennes anlets ögon der!
För kindens glans 1 blygas skullen, stjernor,
Som lampans sken för dagens. Hennes ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
