Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På fjällarnes spets,
Som vagga dig gaf,
Du får ock din graf:
Du lefde — du dör
Så ensam. Ej hör
Ett öra din suck,
Då dödsqvalets storm
Tungt käfver ditt bröst.
Ej hädar en tår,
Som ömkande gjuts,
Likt gift i ett sår,
Ditt manliga sluts
Förbleknande dager.
Ej barnen till lek,
(Lik blomman, som, vek,
Af vindarne fälld,
Sjönk darrande, blek,
I stupande däld,)
Är hyddan, som haft
Ditt lif till sin gäst.
Fast död är dess kraft,
I bojor ej läst
Af fängslande graf,
Med mörker den höljs
Så isande kallt;
Lik ömkelig slaf
Föraktligt ej döljs
I stoft, som af allt
Du hatade mest.
Men verldsögats blick
Med kärlek då ler
Som förr, när du gick
Upp mot det, än ner
Till dig, och du bränns
Till aska väl vid
Din kungliga väns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
