Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och vapenlös han står der, en trofé,
Som skyddas endast af sin egen helgd.
\
Men kring den iidlc slutes nu en ring
Af krigarskaran i sin blanka rustning,
Likt flodens armar kring en klippig ö,
Som stod i vägen, der hon bryter fram,
En jätte, trotsande de vågors svallning.
Den gamle blottar då en ärrig harm,
Fulltecknad djupt af svärdets dunkla runor,
Diplomet på hans höga hjelteadel.
„Soldater!" så han talar: uvörden dock
Det helga lugnet uti krigarns hydda,
Hvarest lians q väll har ändteligen funnit,
Långt efter stormig dag, en fridsäll härd.11’
lians röst var lugn och fast, men dystert ljöd
Den dock lik dånet af en fjerran flod,
Som brister ut ur fjällets öppna sår.
aHvem är du, gubbe?71 ryter hordens höfding,
ttSom vågar föra detta tal emot
Oss, fria söner af den helga Don,
Så djerfva såsom Duieperns katarakter.71
Dock värmes lijertat uti isklädt hröst
Och mera vek blir stämmans jernlclang nu,
När vidare han fortfar till att spörja:
ttHvem lärde dig det språk, soni ljuder skönt
Bland stepperna derborta i mitt hemland,
Den jord så bördig uppå lädrens bragder?71
aMitt namn är Kosciuszko I” —
Vid de orden
De vilda öknens söner störta ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
