Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetsdikt torde, att dömmä äfven af handstilen, böra hänföras
till början af 1840 talet.*) Dikten lyder:
Till fru grefvinnan Charlotte Rehbinder.
Jag mins en tid, då morgonstrålar än
Omkring min första bana vänligt lekte.
Och ingen sorg faun vägen fram till den,
Der hoppets englar gladt hvarandra smekte.
Och fastän tidigt styrdes bort min färd
Från barndomsdalen hän till fjerran trakter.
Var jag ej främling i min nya verld,
Omhägnad än af hemmets trogna vakter.
Men när derur jag höjde opp min blick
Till allt det herrliga, som kring den blänkte,
Så huld som den, som ur ditt öga gick,
Till mig ej någon annan blick sig sänkte.
Men ej blott min är tacksamhetens skuld
Till Dig, Du ädla; men de mina alla
Med tusen andra Dig en engel, huld,
Med hjertats hela värme städse kalla.
Hur mången gång har icke fordom tröst
Uti ett vänligt ord ifrån Dig ilat
Fram genom sorgen till min faders bröst,
Som ren i grafvens frid så länge hvilat.
Min moder redo är att inom kort
Få följa honom dit, der han nu finnes;
Hvart jordiskt minne ren har bleknat bort
För hennes blick, men Dig ännu hon minnes.
*) Cygnaei fader och moder, som båda omtalas i denna dikt,
afiedo, den förre år 1830, den senare år 1847.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
