Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försoningsrik Hon då till Goergey säger:
Jag pröfvat, livad du ville, hvad du gjort.
Din hjeltekraft i vågskåln väldigt väger
Yid hjeltesinnet, högtidsstämdt och stort.
Ej under dufven vinge glömskans häger
Ett rykte gömma kan, så vida spordt;
Och ej Herostrati din ära blifver,
Som Minnets griffel på dess tafla skrifver.
Högt du dig älskat sjelf: men fosterlandet
Djupt i ditt hjertas kärlek äfven slöts;
Och ej förrädiskt sönderslets det bandet,
K varmed ditt hjeltesvärd vid hemmet knöts;
Lätt, som en jättes hand upplvftar grandet,
Af dig ditt hjelteblod ur barmen gjöts :
Xär blixtlikt snabb du sökte hvarje fara,
Det ej ju skett för att ditt lif blott spara.
Och man dock klagar: ej du sökte döden,
Då ingen räddning mera öfrig fanns;
Din feghet bjöd dig öfverlefva nöden
Och att för vinden strö din lagerkrans;
Du kunnat lätt kring dina sista öden
Hopsamla strålar af odödlig glans,
Om du haft mod med dina kämpar alla,
Som stridt till sista man, för Ungern falla."
Och du ej skulle haft ett mod, likt detta,
Som finns i bröstet på hvarenda knekt:
Sitt arma lif att uppå spelet sätta,
Då hela jorden ser, att han dör käckt?
Du trott dig visa hjeltemod, det rätta,
Som är med höge Gudars lynne slägt,
Ej då din här i stoftet gagnlöst bäddats,
Men om från undergång din hembygd räddats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
