Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ju närmare du hinner,
Desto mer det sken förbrinner,
På hvars verklighet du trott.
Och när dina ögon vändas
Bort från gråa askan, tändas
Strimmor, der blott mörker bott
För ditt öga — i ditt fosterland.
När du såg, hur knä det böjde
För sig sjelft, men upp sig höjde
Öfver andra, detta folk,
Som så stort dig dittills tycktes,
Var det, som om du förrycktes
Ilöst hört gilla dig, du tolk
Utaf skammen af ditt fosterland.
Men den frihet, hviJken larmar,
Lik en dvärg i jättens armar,
I en väldig tvångborgs krets,*)
Vidgad såsom ormens ringar — —
Fläktar svalka kring dess vingar?
Käns hon nära, så’n hon setts
Utur qvalmet af ditt fosterland?
Spöket blott af idealen,
Dem du sökt, du fann — och talen
Som vid griften ej ta slut,
Visa, att begrafning firas,
Att med blommor liket siras,
Som för det ser liffullt ut
Mer än liken i ditt fosterland.
Och begrafningsgästen gläder
Sig åt spis och granna kläder,
*) Paris, omgifvet af murar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
