Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seinend öfVerdVämning.
Rasar vådeld mellan flodens bräddar?
Nyss dess vatten låg på djupa bäddar
Som en silfverrustning i en grift.
Gula, röda, liksom våta lågor,
Hvälfvas nu de stormupprörda vågor
Och förtära allt, som står i vägen,
Såsom lifvet tärs af våldsamt gift.
Nyss ett barn än kunnat styra båten
Öfver tysta, slumrande försåten,
Hvilka bidade en läglig tid.
Morgonstrålen, aftonlampans strimma
Lekte, vaggade af sky och dimma,
Uti böljan, som, en dubbel spegel,
Upptog djupets natt och ljusets frid.
Spegeln brytes, djupets skendöd väckes;
Af dess vilda härar kosan sträckes
Emot fält, som ej dem höra till.
Men de vidga härjarmaktens välde.
De, som trotsigt alla dammar fällde,
Skola de af trånga gränsor hejdas,
Hvilka menskans nöd dem gifva vill?
Skola slott, som jordens starke bygga
Uppå stolta höjder, stanna trygga,
Fast man mer ej vet, hvar hyddan stått?
Skola de för tempelhvalfvets spira
Sjunka vörnadsfullt, som vilde fira
I bacchantisk lust en gudstjenst, livilken
Tycks för Guds försyn en graffest blott?
Väl den vise, hvilken mycket pröfvat,
Säger, att ej floden hittills ströfvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
