Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då älskarn, tjusande liksom en kung,
Med glans, och ord bedärat dina sinnen.
Du stirrar dit ändå. Af hvilken lust
Din blick till detta paradis blir dragen.
Lik seglarns, hvilken fängslas af den kust,
Emot hvars häll hans julle blifvit slagen?
Ha! Du har känt igen blott alltför väl
Den sköna älskarn, hvilkens varma eder
Förr kastat samma låga i din själ.
Som i en annans tjusta barm nu sveder.
Inför en ny idol sitt knä han böjt,
Som syndarn för madonnabilden ligger. —
Det fanns en tid, då han för dig så dröjt,
Dig. som om vandrarns sinnesrus nu tigger.
Ej hviskningen, ej orden hör du här,
Som tränga in i den bedragnas hjerta.
Men utantills du känner allt det der,
Och minnet skärpes af omätlig smärta.
Af denna smärta bryter fram en tolk,
Ett anskri, likt det sista ifrån bålet.
Dess ljud är skarpt, liksom banditens dolk —
Sen blir allt tyst, som när den träffat målet.
Men ropet älskarn stört likväl. Han gått
Att genom fönstret ut i natten blicka.
Kallt leende han sen förtäljer blott.
Att vålnaden han sett utaf en flicka.
Och detta leende så tungt som berg
På hennes brustna hjerta nederfaller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
