Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som irrsken, sväfvande på löslig grund,
Upplysa här och der den nära hällen,
Så ljusnade vid sylfers dans den rund,
Som slöt sig att — i ro fördrifva qvällen.
j,Ett uppror i Seraljen’1, hem der bjuds
Den pascha, mot hvars nycker ingen vågar
Ett uppror, hvilka, likt en hednaguds,
Med ödmjukt bäfvande till råds man frågar.
En hvissling spörjes. Till förtvifladt lopp
Dess fläkt uppjagar denna skaras ifver,
Som åt publikens tjenst med själ och kropp —
Fastän med själen minst — sig blindt förskrifver.
Publiken tycks nu nöjd. Snart rörs dess hand
Till bifall, snabb, liksom de fötter lätta,
Som slunga upp en luftig halmeldsbrand,
Hvari i lågor sinnena sig sätta.
Men se! Ur ljugna lågors glitter fram
En värre låga plötsligt nu sig bryter;
Liksom en skogseld omkring björkens stam,
Kring odaliskens lif sin famn hon knyter.
Nu verklig nöd å färde en gång är
Uppå den plats, der diktad förr man sporde:
Den ångestklagan, som om hjelp begär,
Af qvalen ammad, icke till sig gjorde.
Och skönhet, som af tjugu höstars storm
Ej skulle härjats, ser nu sönderbrytas
I en minut sin vinglikt lätta form
Och till ett fasans föremål sig bytas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
