Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0! hoppet är likväl ej dock så armt,
Som stundens vishet drömmer: ty det har
En framtid, har en verld förutan gräns
Och utan tid, inom hvars fria rymd
Dess tjusande gestalter kunna klarna.
För den, som icke hoppas, ack, för den
Ar verlden blott en graf, ett fängselhvalf,
Hvars verklighet af ingen kan bestridas,
Men som är mindre värd än minsta bild,
Som sväfvar solbelyst af hoppets strålar.
De gamle voro starke i sin tro
Uppå en verld, den deras blick ej sett.
Och fast vi icke ega deras krafter,
Ger dock vårt hopp också åt oss en styrka,
Som skapar skönt en dag af ljus och lycka
Kring dessa nejder, kära för oss alla
Mer än vårt lif och hvad af det vi hoppas.
Ett kunna vi likt fäderne försaka:
Försaka hoppet, att vårt eget öga
Skall skåda all vår längtans verklighet.
Vi känna sällhet redan i den tro,
Att lyckan blommar upp på våra grafvar,
Som glömda gömmas i vårt fosterland.
Och denna sällhet nu en helsning sänder
Till hemmets jord, till midnattssolens länder.
Skål för ditt väl, Du hulda fosterland
Och för dem alla, som uppå din strand
An vårda troget ljus och hopp och mod
Och kraften, som ej sparar ens sitt blod
Om detta kräfs, då ljusets härsmakt strider
Mot mörkret, ur hvars hand hon spiran vrider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
