Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som på bönens vingar sväfva fromma
I den månbelysta kyrkans hvalfgång
Och välsignande gå ned till hyddan,
När af trogna händer der släcks lampan,
Hvilken vakat öfver hemmets hvila.
0! åtminstone i denna koja
Mötas väktarns känslor dock af andra.
Kärleksfulla som hans eget hjertas.
De för honom bedja fromma böner,
Darra för den köld, hans lemmar skakar,
Glädjas åt den fröjd, i honom väckes
Af den klara natt, som hvälfs kring honom.”
Dessa drömmar och dem lika andra
Sväfva genom sångarns vakna hjerta,
Der i fjerran land en främling dvaldes
Han och tänkte på det hem, han lemnat.
Ut han dragit för att se de nejder,
Hvilkas pris af vida verlden kungörs,
Som der känner hvarje träd och klippa
Och hvar händelse, omkring dem lefver
Eller lefvat i förgångna tider.
Stundom greps hans sinne djupt af undran
Öfver verken, som af menskor danats,
Och de alster, dem naturen framfödt.
Stundom vredgades han åter öfver
Den förtjusning, hvilken fångat honom.
Och han tyckte då, att all den storhet,
All den herrlighet, som honom dårat,
Var ett intet mot en enda vårdag
I hans hemland, hvilken, liksom fången
Ur sitt fängsels qvafva natt befriad,
Andas säll och inom några stunder
Väcker mera lif och fröjd och grönska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
