Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådant önskar sångarn, der han irrar
Ensam i en ödslig nejd, som väckte
Minnen af ett öde land, han kände,
Men hvars ödslighet är ljuf för honom.
Natten kom, och plötsligt tror han uppfylld
Denna önskan, som igenom hjertat
Sväfvat ljudlös, blott förstådd af honom.
Se! När ned han blickar ifrån berget,
Vidgar sig i dalens famn en insjö:
Men en insjö haflik som de stora
1 hans hemland, hvilka, der de öppna
Sina fjärdar, stöta undan stranden,
Såsom jättens stålbeklädda armar
Skulle stäfja trängseln utaf hopen,
Som sig undrande kring honom skockat.
Månens rodnad rann lik blod på böljan;
Här och der en trädets krona svigtar,
Skakar af sig vågens klara perlor,
Och på afstånd märkas spår, dem vindens
Vinge uppå fjärden lemnat, oviss,
Om den skall till storm föröka slagen
Eller blott till ro den trötte fläkta.
Lycklig mer än han på länge varit,
Vandrarn satte sig att åter drömma
Om den tid, då han på hemmets sjöar
Seglat lustigt, fast ett löfträd endast
Gaf åt båten seglets snabba vingar;
Hur han, lyst af ljustereldens flamma,
Drog i härnad emot vattnets villbråd
Och förgäfves sökte hinna månens
Lätta bild, som dykade i djupet.
Säll han slumrar in omsider, liksom
Förr han söfts vid barndomshemmets stränder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
