Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och derför ut din ande äfven du
Har valt till fosterland den stad, som liöjer
Sig på de sju halfsjunkna kullarne,
Lik pyramiden öfver kungagriften.
Men i hvart menskohjcrtas djup dock pekar
En mäktig längtan åt dess fosterland:
Det land, der invid barnets vagga klingat
Från modersbarmen dessa milda sånger,
Ur hvilka droppade den första känslan
För harmoni och skönhet till vår själ;
Det land, i hvilket första kärleksgnistan
Sprang ren lik den, som tänder altarlågan,
Och väckte uti sinnet längtan att
Med ord, med ton, i bild för evigt binda
Det skönas uppenbarelser, som jagas
Af tiden hän, likt blåa himlens vårsky:
Det land, som sist, som trognast i sin famn
Skall hägna, livad dess söners snille danat,
Likt modren, hvilkens famntag senast vill
Åt grafven afstå rofvet. ryckt af denna
Från hennes bröst, hvars sorg sig känner ega
Eog värma att upplifva än en gång
Den, som till lif af samma hjerta väcktes.
Säg, var det icke ljuft att återse
Det landet, sedan re’n en menskoålder
l’ä tidens hvita hufvud ökat snön?
Var det ej skönt, då högtidsprydt det mottog
Dig, likt ett landtligt tjäll, som blifvit smyckadt
Midsommarqvällen och som ännu, när
Jo hannedagen somnat bort vid sånger,
Med gröna kransar helsar sommarns fläktar?
Var den ej herrlig, denna qväll, hvars rodnad
I ovisshet tycks lenma främlingen,
Dm utan afbrott utaf natt den bådar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
