Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än blixtar, Un de milda lågor, livilka
Åt nordens gudar Ragnarök beredde,
Mer tidigt än af Valas spådom anats.
Dock så försoningsfull som städse konsten
Omsider lielande sin hand har lagt
Utöfver forna fejders sår, och Roma
Till norden återställt dess gamle gudar
Mer herrlige, än nordens folk dem trodde,
Då det tillbedjande för dem sig böjde.
Och kan ock Thor ej höja hammarn mer,
Försvarande de Asagudars land;
Kan Balder icke dö för det; ej Oden
Uti sin vishets djup de orden tinna,
Som mäkta att besvärja faror, livilka
De lunder hota, der hans tempel stått; —
O! mera kärt gör dessa gudars närhet
För Sveas folk dess djerfva fäders land,
Och så de än beskära, såsom fordom,
Deråt en högre kraf att hemmet hägna.
Men hvem på stridens möjlighet vill tänka
I denna qväll, hvari till fridfull glädje
Kring dig församlats sönerne af fäder,*)
Som, fast de gått nr samma fadershem,
Hvarandra hatat liksom Thebes bröder,
Och ej i dödens skrud ens velat hvila
Invid hvarandras sida — utom på
Ett slagtfält, der gemensamt de förblödt
Ur sår, af hatet blindt inbördes slagna!
Hvad öden än må ryckt ifrån hvarandra
De fosterland, som åt oss lifvet skänkt,
De bundits en gång hop af samma krona.
Men detta samband kändes såsom bojans,
’) Svenskar, danskar, norrmän.
(Förf:s anm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
