Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och i sin herrlighet stod detta under,
Såsom det sågs i andan först af tron.
Utur dess sköte glada skaror strömma,
Likt fågelungar ifrån nästets frid:
Mer nära himlen der de hunnit glömma,
Att jorden är ett hem för sorg och strid.
Det var en anblick, som den bjuds af hafven,
Då nattens skeppsbrott utaf dragen göms;
Det var en frid lik blommornas på grafven,
Af hvilka om de sälles drömbild dröms.
En enda blick allena sorgsen irrar
På detta solbelysta hvimmels ström.
Med vemod den på dessa böljor stirrar,
Liksom på flykten af en morgondröm:
Det var mitt ögas. Ack, för sista gången
Ett vittne fullt af undran nu det var
Till storverk af en kraft, som är förgången,
Och till en skönhet, som än lefver qvar.
Olott flyktig dock den vid gestalter dröjde,
I hvilka södems glöd försmält till kropp,
Och hvilkas blickar denna vådeld röjde,
Som tär en stund och lemnar utan hopp
Det hjerta, som sig låtit deraf tändas,
Likt lavaströmmen hvad af den förbränts.
Mitt öga sökte mötet af en endas,
Hvars närhet mild lik altarflamman känts.
Och jag såg opp. Då stod Du der förklarad
Af solens strålar och din skönhets glans,
Ljuf som en nordens ljusa lilja parad
Med lagerns stolta grönska i en krans.
För dina blickar samma skaror sväfva,
Dem Du så ofta hänryckt och förtjust,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
