Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som vid din klagan känt sitt hjerta bäfva,
Och hvilkas bröst ditt löje gjorde ljust.
Hvad känsla flög igenom ditt den standen?
Af kvilket minne segren deri vanns?
Såg du ånyo, hur den vida runden
I konstens tempel till en enda krans
Förbyttes, färdig att din panna kröna
Med ögonblickets skönsta eternell?
Förnam du bifallsstormen väldigt döna,
Lik åskor mellan genljudsrika fjäll?
På nytt måhända tändas återskenen
I egen barm af den förtjusningsbrand,
Som, hänryckt sjelf, du kastat ifrån scenen
Till bröst, som alla lågo i din hand.
Du kände storheten utaf den lycka,
Som dig naturen vigd vid konsten gett:
Att uppå känslans vingar hädanrycka
Allt folk från stoftet, hvilket fängslat det.
Du glömde glad, att ingen tjusning mäktar
Från ögonblickets vingar lösa af
Din segers vagn; att samma stund, ack, fläktar
Kring denna segers höjd och på dess graf.
Hvad är det mer likväl? Hvem ville byta
Den stund, man handlat skönt och lycklig var,
Emot ett lif, hvars tröga böljor flyta
Tungt lik de steg, dem sorgebudet tar!
Ljuf, som triumfens tåg, är dock din bana,
Fast längre ej än dettas röjs dess spår;
Och när det bästa, skalden vågat ana,
I spegeln af din själ för ögal står,
En rikedom af skönhet stunden gömmer,
Som evighetens afund väcka kan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
