Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det stora folket likväl ej förfång
Åt någon endes sträfvan göra vill.
Det täflar ej om qvinnogunst en gång
Och deras, som om egen storhet drömma;
Dess fel är icke ens — att det finns till.
Se! Ej det tränges fiket om en plats;
Tomt syns det rum, som utaf det blott fylls.
Så oförarglig som en nedgräfd skatts
Dess rikdom är, och ej från andra tages
Den mer än guld, af hvilket skyn förgylls.
Med sagans egen sammanflöt dess tid;
Dess rum är grafvar, hvilkas spår knappt finns,
Dess multna arm ej höjas kan till strid,
Dess röst ej vunna segrars fröjd besjunga,
Och hvad det utfört, sjelft det mer ej minns.
Men verlden minns det. Utur minnets flod
Det stiger sjelft föryngradt, väldigt, stort
Som då på Campus Martius det stod;
Och ryktet, som i dag glömt gårdagsbragder,
Tretusenårigt vet, hvad romarn gjort.
Du vackra skugga, kvilken stunden födt
På stoftet, hvarmed stormen roar sig,
Vet du, att de, som längesedan dött,
Ha högre lif än dina sköna ögons
Och längre framtid än, som väntar dig?
Liksom en vård, förflyttad fjerranfrån,
Yfs med dens namn, som griftm innelyckt
Så äfven du. *) Ar du de stores son,
*) Blott en ganska ringa del af Boms nuvarande befolkning —
de halfvilda trasteverianerne — anses möjligen härstamma från de
gamle romame. (Förfs anm. år 1857.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
