Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Straffen hellre ilem, som er förguda,
Med den tyngsta bojas hemska skrän.
Ruinen.
Med stora steg här tiden tågat fram
Och sin förvandlings höga vfirf fullbordat;
Ej syns nu mera det, som förr var stam,
Det som var rot, ej ligger mera jordadt.
Men denna grundval, som nu tyckes stå
Ett verk för sig, ej svarat dock måhända
Mot sin bestämmelse: ej deruppå
Sin djerfva plan hann snillet skönt fullända.
Likmycket. Om den röjes nu så väl,
Emedan verket, som den skulle bära,
Föll eller knöts i växten, ’är likväl
Ej afundsvärd, men sorgelig dess ära.
Från den ruin, som aldrig annat var
Kanske — min tanke frågande sig vänder
Till ödet, som min sträfvans utgång bar
I starka, fastän nattomhöljda händer.
Med själens alla krafter sökte jag
Att något hörn utaf den grundval forma,
Hvarpå skall byggas af en framtidsdag
Ett torn, mot hvilket sekel fåfängt storma.
Står detta torn så fast, att nedgräfd göms
Den ringa skärf, jag till dess grundval lemnat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
