Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och den storm, i pelargången hviner,
Hvirflar hagelskurar omkring domen,
Hvarpå flammar tusen lampors brand.
Och den stormen derför blott är mera
Värd än andra stormar, att den flera
Fallne gudars aska sopar här,
Än af vinden strötis kring nordens moar,
Der den öfverröstas utaf loar,
Tjutande om hunger nära menskau,
Som blott barkens frukt från tallen skilr.
Denna nödspis likväl närde männer,
Sådane knappt ryktet mera känner
Dem i söderns arma paradis.
Du vulkan, omkring hvars lågor ligga
De naturens nådehjon, som tigga,
Hvarest ymnighetens horn sprängts sönder,
Kasta dem en stund på nordens is!
Låt dem der en vinternatt få skåda
Mannans tysta kamp mot nöd och våda.
Der han söker af sig sjelf blott stöd;
Arans män ej stjäla fosterjorden;
Mannamening hvilar tryggt bak orden;
Kärlek säljes ej; ej Gud beljuges;
Ingen dör af fruktan för sin — död!*)
*) Att sådant deremot i bokstaflig mening stundom kan
inträffa uti Italien, bevisas bland annat af en händelse, 6om af en
utmärkt man, den åldrige marchese Spiuola i Genua, omtalades för
författaren På ett skepp, som tycktes nära att uppslukas al det
genuesi-ska farvattnet, ansåg sig en neapolitanare så predestinerad att
hänga, att han till sin räddning ur det hotande skeppsbrottet ej
fann någon bättre utväg än att upphänga sig vid stormasten.
(Förlis, anm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
