Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så med praktens, att mot edert skenet,
Simmande i glittrande kristaller,
Bleknat bort till blott en månlyst dimma,
Tanden edra ljus ännu för honom,
Som vill hellre derutaf förblandas
Än se klart vid en plebejisk lampa!
Ack, bland eder, hvilka minnets trollslag
Fört förbi min blick, som talismanen
Leder skatters guld ur det fördolda,
Sitter uti denna stund väl någon,
Lutande sitt liufvud, tvngdt af ledsnad,
Mot den lena armen, som förgäfves
Söker bära upp sin ljufva börda.
Visste jag blott, hvar den armen dignar,
Huru gerna löste jag ej af den.
Atlas’ krafter nog jag hos mig känner
Att den sjunkna himmeln upprätthålla,
Som behöfver stöd för att ej falla
Uti sömnens vallmoqvafva Orkus.
Fast ej nog af snille i mig blixtrar
Att förjaga dessa dystra töcken,
Nog jag tror mig ega till att följa
Blixtarne af infall, kväk» drifva
Dimman ifrån ögon, söfda endast,
Då ej någon finns, som dem beundrar.
Ja, så gerna de än undran väcka,
Skulle jag än hellre dem beundra.
Hårda öde, hvarför för du icke
Mig, om ock blott med en halfqväfd hviskning,
Till det skymda målet? Tvänne väsen
Skulle du så lätt ur natten rädda,
Hvilken kunde blifva deras sista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
