Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han böjer banan, bärande i skötet
De guldmoln med sig.
Men mot qvällen ren
Det lidit. Solen såg tillbaka opp
Från templets dörrar, vettande mot vester,
På all den prakt, bon trollat fram i molnen.
Då flammade dess anlet fullt af lif,
Då smälte all dess trötthet åter bort,
När blicken föll på ljusets sköna verk,
När fröjdens orgeltoner bördas brusa.
Från verldens alla väggar återgifna.
Och från dess harpas gyllne strängar, kvilka
Förkortades, ett högre gensvar klang
Ännu till jublet, flygande från jorden;
Och fast dess röster somna efterhand
Du dröjer, sol, och lyssnar än till ljuden.
Så stod på Finlands berg, i vakna drömmar,
För tvänne sekel sedan midnattssolen,
Och fågelsången, flodens sorl och bafvets
Och vindens glada fläkt dö bort i rymden.
Men menskohjertats fröjd ej tystnar nu — —
O! det har tegat, dagen lång, likt grafven.
Se glesa skaror vandra der från kyrkan,
Den vidt aflägsna, der de sökte tröst.
De tåga hem med den — med glädjens vålnad.
Men den har icke röst. Den har knappt tårar,
Då fram den stiger inför ljusets öga.
Dock lyss! Hvad ljud der bryter qvällens frid!
Hvad hopar trängt i menskotomma dalen!
Oå de att bjuda sig till arm åt kämpen,
Som, armberöfvad, hvilar sårad fot?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
