Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som hornets ljud, förklingande i fjerran,
För Alpens son, som hemsjuk ser den blåna,
De fjällars topp, hvars sol lekt kringhansungdom.
Måhända skall den tid — hvars luft vi andas,
Hvars töcken trycka oss på nära håll,
Så att de stundom skymma glansen, bvilken
Kringstrålar föremålen — synas då
Sedd genom femtiåra dagens dimma
Skön, afunasvärd. en morgondrömmens dikt.
Man skall Er spörja om de tempelhvalfven.
Dem I sett sväfva ner i djerfva rundlar
På pelarne, likt söderns mörkblå himlar,
Af konstnärn fångade med dristig hand.
Man skall er spörja om de stunder, då
De sista ljud från lyran, Du, Franzén,
I sexti vintrar bar i varma händer,
Framklungo lika fridfullt, menlöst, fromt,
Som aftonpsalmen, kvilken barnen sjunga
Vid modrens knä, förrän de somna sött:
Om ttHannar’, ljuflig som midsommarqvällen;
vElgskyttarne", likt stjernströdd vinternatt
I norden, fulle utaf frid och friskhet;
Om Kalevala, hemtad upp ur djupet,
Likt en okeanidisk trollverld rik
På under och på tusenåra vishet:
Om Kanteletar, der ett folk förenat
Sig till en sjungande församlings samklang.
Man skall er ifrigt spörja om de dagar,
Då Hällström uppskref lagar för naturen;
Då Snellman tänkte — och så mycket, mycket,
Som skönjas skall, fast stundens irrbloss bleknat.
Med stolthet sen I edra ungdomsminnen
Då adlade utaf nationens kärlek
Till helgonminnen i dess panteon.
Då veten I, om denna glans sig tett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
