Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då någon fläkt på dvalans stiltje stiger
Och uti seglet fladdrar, ej nog stark
Att skjuta skeppet närmare mot målet.
En sådan fläkt, Franzén och Tengström, går
Igen uti min vilja, då ni icke
Försmån att räcka lefnadsvarma handen
Åt gubben, som af forna vänner lemnats
Allt qvar ännu, liksom en halftärd lampa
Uti ett grafkor, deu man glömt att släcka,
Då grafven tillslöts, dit dess stråle drogs11.
Så, sextioårig, talade Porthan
Till yngre vänner, räckande till afsked
Åt dem sin hand. En tår sig smög helt stilla
Längs ditt Johannesanlete, Franzén;
Och stum du förde bjudna fadershanden
Till varma läppar, till ditt ädla hjerta.
Men lågor brunno uti Tengströms ögon
Och lyste vägen åt det ord, som mäktigt
Utur hans bröst sig bröt: ,Da tackar oss11
Så säger han, aoss, livilka endast äro
Din andes fosterbarn, som ha att tacka
Allenast dig för allt det bästa, vi
Förmå att tänka, göra. Allt hvad godt
Och skönt och herrligt hvälfde sig uti
Vårt inres verld, af dig vi lånat blott.
Din läras ljus föll på vårt unga sinne,
Som vårens strålar på upptinad mark;
Hvad bäst vi ville, dock till slut ett minne
Af, hvad du lärt oss, var blott, huru <tark
Vi än vår vilja trodde, då beslutet
Sig derur höjde och till handling bjöd.
O! om en andes hjerteblod, så gjutet
Som ditt uppå förgängelse och död,
Ej segern vinner, hvad skall väl då lefva
Inunder himmelen till evig tid?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
