Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vresiga demoners gudstjenst liras.
Och som tyckes kunna följas endast
Af en ottesåug på domedagen.
Tungor utaf eld, som förr om pingsten,
Sträckas öfver icke sedda läppar.
Men ej fridens tungomål de känna,
Till välsignelse de icke böjas.
Som bloddrucken vilda djurets tunga
Suger blodet utur fallna rofvet,
Så af eldens vilda tunga täres
Allt, hvad menskokraften, meuskosnillet
Byggt och skapat under trots mot tiden.
Kanske kunde helgerånets roflust
Stanna tvekande vid det, som heligt
Af allt folk framom allt annat aktas.
Och ej sköfia det med fräcka händer.
Kanske mördarn kunde hejda dolken,
Hvilken blixtrar af begär att skära
Lifvets trådar af uti ett hjerta,
Klappande, af tusen hjertan älskadt:
Helgerånet, dolken likväl styres
Af en hand, som darra kan och blöda:
Mordets engel, ställande i verket
Brandens herre bud, som han förkunnar
Uti samma ögonblick, det utförs,
Vet af tvekan, nåd, försköning icke.
Dödens boningar och lifvets gårdar
Gälla lika, der han vill förvandla:
Och ej förr han nedersjunker mättad,
Än han möter intet, som kan slukas.
O Porthan! vänd bort, vänd bort den blicken,
Som med ångest följer härjarns framfart.
Flämtande, morddrucken rc’n han hastat
Fram till templet, der en gudstjenst firats,
Hvaråt Du ej dina bästa krafter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
